Känner mej lite deprimerad nu ikväll. Ja fattar inte varför ja ä de ikväll för. För de va ju i lördas ja såg kopian av dej. Såg exakt ut som dej! All teckning o allt. Helt sjukt va de. Samma färger, teckningen på hela kroppen. Samma ansikts form, samma kropps form. Dock mindre storlek. Men typ lika stor som du va när du va 6 månader. Ja började nästan gråta. Ville så jävla gärna gå fram o fråga ifall de va du. Ifall de va min älskade Nikita. Men de ä väl omöjligt? Du bor ju i Norrland nu lixom. Inte kan de ha varit dej ja sett. Bara en exakt kopia, mindre, men ändå exakt.
Fy faan alltså. Ja saknar dej ngt så jävla grymt Nikita! Min älskade vovve.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar