igår skrev ja me en vän på msn(tjeja). o efter att vi skrivit börja ja fundera lite granna. hon skrev att snart ä de ju freda, o då kommer han hem. o då visste ja inte va ja skulle känna, för ja kände egentligen inte saknad, inte sorg eller glädje. ja tror ja stensätter mej mot känslorna, för ja vill inte bli sårad. men varför skulle ja bli sårad. de va mycke som snurra runt i mitt huvud just då. för en tanke va att de kändes nästan lite skönt att vi inte pratat, just då kändes de så. för om ja nu skulle bli sårad, då har ja redan nästan vant mej vid att inte ha nån kontakt alls. men sen så gick tankarna tillbaka till att ja saknar han otroligt mycke. men saknar ja han för att ja inte ä van att ha han o prata me. eller saknar ja han, för att ja verkligen gör de. de får nog tiden utvisa. men de känns verkligen skit jobbigt. så ja, som ni märker gick tankarna väldigt mycke igår.
kl 23.36 i natt ringde min mobil, de va han. o varenda gång min mobil ringt innan igår, så har ja verkligen sprungit till den, för ja ville att de skulle va han. o ville inte missa ett enda samtal. o så igår när de ringde flög ja upp ur min sömn o svarade. de kändes skönt att höra hans röst, sömnig som ja va. men när ja prata me han, så va de inte alls samma person som de brukade va, men ja förstår honom. mycke nytt o ta in på två dar. de hade börjat sina dagar vid 6 o slutat vid 11 på kvällen, sen upp igen vid 6. jobbigt värre. men de kändes som att man pratade me ett inspelat medd, men ändå kändes de så himla skönt att höra just rösten =) Ida ringde han igen. Kändes bättre, men ändå som att prata me en maskin. Inge elakt menat. men ja förstår till fullo, mycke att ta in. mycke fys tester, mycke för psyket. ida sa han oxå att han bara ville ligga o sova, o gosa hela helgen. tur ja ä ledi. ja längtar verkligen! hoppas allt känns bättre då :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar